Lars Jeppsson var ett av de vittnen som befann sig mycket nära händelseförloppet vid mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 i Stockholm. I förhör med polisen beskrev han relativt detaljerat vad han uppfattade sekunderna före och efter skotten på Sveavägen.

Jeppsson uppgav att han befann sig i närheten av Tunnelgatan, strax intill Sveavägen, när han hörde två kraftiga smällar. Han reagerade omedelbart på ljuden, som han uppfattade som skott, och vände blicken mot Sveavägen. I samband med detta observerade han en man som rörde sig snabbt bort från mordplatsen och in på Tunnelgatan. Enligt Jeppsson sprang mannen målmedvetet, utan att tveka, i riktning mot trapporna som leder upp mot Malmskillnadsgatan.

I sina signalementsuppgifter beskrev Jeppsson den springande mannen som klädd i mörka kläder, troligen en mörk rock eller jacka, och med mörka byxor. Han uppfattade mannen som relativt ung till medelålders, uppskattningsvis 30–40 år, och av normal kroppsbyggnad. Någon tydlig ansiktsbeskrivning kunde han inte ge, eftersom observationen skedde snabbt och i rörelse. Det han betonade var snarare rörelsemönstret: mannen sprang snabbt och bestämt, som om han visste exakt vart han skulle.

Jeppsson uppgav vidare att mannen inte verkade förvirrad eller panikslagen. I stället framstod flykten som kontrollerad. Han noterade också att den springande personen inte bar något som tydligt stack ut, exempelvis någon större väska, och han såg inte heller något vapen i mannens hand. Dock betonade han att sikten var begränsad och att allt gick mycket fort.

Efter att ha sett mannen springa in på Tunnelgatan uppgav Jeppsson att han själv rörde sig i samma riktning, dock på visst avstånd. Han följde med blicken hur mannen fortsatte uppför trapporna. Där förlorade han honom ur sikte. Denna iakttagelse kom att bli viktig i utredningen eftersom den stödde teorin om att gärningsmannen flydde via Tunnelgatan och vidare upp mot Malmskillnadsgatan.

I senare förhör diskuterades tidsaspekten noggrant. Utredarna försökte klarlägga exakt när Jeppsson hörde skotten och hur lång tid som förflöt innan han såg den springande mannen. Hans uppgifter användes för att rekonstruera flyktvägen och jämföra med andra vittnens berättelser, exempelvis personer som befann sig på Sveavägen eller längre upp på Malmskillnadsgatan.

Jeppsson uppgav också att han inte sett själva skjutningen, utan enbart hört skotten och därefter sett en man springa från området. Han kunde därför inte med säkerhet säga att den person han observerade var gärningsmannen, men omständigheterna – tidpunkten och riktningen – gjorde att polisen betraktade hans vittnesmål som relevant.

Sammanfattningsvis berättade Lars Jeppsson för utredarna att han hörde skotten, vände sig mot Sveavägen och såg en mörkklädd man springa in på Tunnelgatan och uppför trapporna med ett målmedvetet rörelsemönster. Han gav ett relativt allmänt signalement men betonade den snabba och beslutsamma flykten. Hans uppgifter kom att spela en viktig roll i kartläggningen av den misstänkta gärningsmannens flyktväg.