Mordet på Olof Palme är en av de mest omvälvande händelserna i modern svensk historia. Den 28 februari 1986 förändrades Sverige på ett sätt som fortfarande präglar samhällsdebatten. Händelserna från mordkvällen och fram till i dag har innefattat en enorm polisutredning, flera misstänkta, politiska kontroverser och slutligen ett formellt avslut utan rättegång.

Mordkvällen – 28 februari 1986

Fredagen den 28 februari 1986 arbetade Olof Palme som vanligt under dagen. På kvällen bestämde han och hans hustru, Lisbeth Palme, sig spontant för att gå på bio med sonen och dennes flickvän. De såg filmen på biografen Grand på Sveavägen i Stockholm. Beslutet att gå utan livvakt var inte ovanligt; Palme hade vid flera tillfällen rört sig utan personskydd.

Efter filmen promenerade makarna Palme söderut längs Sveavägen. Strax före klockan 23.21, i höjd med Tunnelgatan, närmade sig en man bakifrån. Han avlossade två skott med revolver. Det första skottet träffade Olof Palme i ryggen och blev omedelbart dödande. Det andra skottet snuddade Lisbeth Palme. Gärningsmannen sprang därefter in på Tunnelgatan och uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan.

Mordet skedde öppet på en av Stockholms mest trafikerade gator. Flera vittnen hörde skotten och såg en man springa från platsen. Förbipasserande försökte hjälpa den skjutne statsministern. En ambulans förde honom till Sabbatsbergs sjukhus, där han dödförklarades kort efter ankomsten.

Den omedelbara krisen

Mordet skapade chock i Sverige och internationellt. Det var första gången i modern tid som en svensk statsminister mördats. Regeringen samlades under natten, och landet gick in i en period av sorg och osäkerhet. Vice statsminister Ingvar Carlsson tog kort därefter över som partiledare för Socialdemokraterna och blev senare statsminister.

Polisutredningen inleddes omedelbart, men kom tidigt att präglas av brister i organisation och ledning. Brottsplatsen spärrades inte av på ett optimalt sätt, och initialt förlorades värdefull tid och möjliga spår.

PKK-spåret och de första åren

Under de första åren fokuserade polisen starkt på det så kallade PKK-spåret, det vill säga misstankar om inblandning av den kurdiska organisationen Kurdistans arbetarparti. Flera personer greps, men inga hållbara bevis presenterades. Spåret övergavs så småningom, och kritiken mot utredningens inriktning växte.

Utredningen blev en av de största i svensk historia, med tiotusentals tips och förhör. Trots detta saknades avgörande teknisk bevisning. Mordvapnet – en revolver av typen .357 Magnum – återfanns aldrig.

Christer Pettersson och rättegången

1988 greps Christer Pettersson, en missbrukare med våldsamt förflutet. Han pekades ut av Lisbeth Palme i en vittneskonfrontation. I tingsrätten dömdes han 1989 för mordet. Domen byggde i huvudsak på vittnesidentifieringen.

I hovrätten friades han dock samma år. Rätten ansåg att bevisningen var otillräcklig, särskilt då teknisk bevisning saknades och identifieringen ansågs osäker. Pettersson fick skadestånd för den tid han suttit frihetsberövad. Han förblev misstänkt i delar av opinionen men dömdes aldrig.

Nya teorier och fortsatt utredning

Under 1990- och 2000-talen fortsatte utredningen. Flera teorier cirkulerade: ensamma gärningsmän, högerextrema grupper, utländska underrättelsetjänster och poliskonspirationer. Mordet kom att bli föremål för böcker, dokumentärer och journalistiska granskningar. Förtroendet för polisens arbete varierade över tid.

År 2016 fick utredningen ny energi när en särskild Palmegrupp tillsattes med målet att systematiskt gå igenom materialet på nytt. Modern teknik och digitalisering av arkiv gav nya möjligheter att analysera gamla uppgifter.

Utpekandet av Stig Engström

Den 10 juni 2020 meddelade chefsåklagare Krister Petersson att han ansåg att den så kallade “Skandiamannen”, Stig Engström, var den mest sannolika gärningsmannen. Engström arbetade i Skandiahuset intill mordplatsen och hade själv uppträtt som vittne.

Åklagaren menade att Engström befann sig på platsen vid rätt tidpunkt, hade kunskap om miljön och att hans uppgifter förändrats över tid. Man pekade också på indicier som ansågs sammantaget stärka misstanken. Eftersom Engström avlidit år 2000 kunde inget åtal väckas. Därför lades förundersökningen ned samma dag.

Beslutet möttes av blandade reaktioner. Vissa ansåg att utredningen äntligen fått ett rimligt avslut. Andra menade att bevisningen var för svag och att frågetecken kvarstod.

Mordet i dag

I dag är mordet på Olof Palme fortfarande en central del av svensk samtidshistoria. Även om den formella utredningen är nedlagd, fortsätter debatten bland forskare, journalister och privatspanare. Händelsen har påverkat synen på säkerhet kring politiska ledare och förändrat arbetet med personskydd i Sverige.

Mordet har också fått symbolisk betydelse. Olof Palme var en internationellt känd politiker med starka åsikter i frågor som Vietnamkriget, apartheid och kärnvapennedrustning. Hans död uppfattades av många som ett angrepp på det öppna och demokratiska samhället.

Fyra decennier senare är många frågor besvarade kring händelseförloppet, men vissa osäkerheter lever kvar. Avsaknaden av mordvapen och teknisk bevisning gör att det aldrig blev en rättslig prövning. För många svenskar är mordet därför både historiskt avslutat och samtidigt känslomässigt öppet.

Från den kalla februarikvällen 1986 till åklagarens besked 2020 och vidare in i nutiden har Palmemordet präglat generationer. Det är berättelsen om en nationell tragedi, en enorm brottsutredning och en gåta som, trots formellt avslut, fortsätter att fascinera och beröra.